När ditt barn favoriserar den ena föräldern...

När ett barn kommer till världen, och även innan när det ligger i mammans mage uppstår en samhörighet som är svår att förklara. Barnet kan i magen höra sin mors röst varje dag och när det sover lyssna tryggt på hennes hjärtslag. Och direkt när barnet kommer ut till världen knyter det an till mammans ögon och dofter. Samhörigheten stärks vid amningen och under den första tiden när modern oftast tar hand om barnet på natten (Pappa sover på soffan för han ska till jobbet).

Över tid vänjer sig denna lilla krabat mer och mer med att vara med sin mamma.

Pappan däremot, är av naturliga skäl, mindre delaktig i början och får oftast inte samma samhörighet lika snabbt som mamman och barnet. Även de bästa försöken kan inte möta sig med mammans naturliga koppling. Pappan jobbar i början när mamman är hemma, när gör han kommer hem sover barnet. Amningen är av naturliga skäl moderns del.

Sen finns det såklart massor man kan göra, pappaledig, ”amma” med flaska, blöjbyten, vagga etc, men gör det inte till en tävling att det ska bli exakt lika, det går inte i början, och frågan är om det gynnar barnet, därom tvista de lärda.

Med tiden däremot, när barnet växer, kommer detta att ändras så det är bara att ha tålamod. Pappan blir en allt mer viktig person i barnets liv, och till sist lika viktig som mamman. Daglig kontakt, leka, busa, blöjbyten, mata mm. Allt det gör att samhörigheten växer och snart kommer pappan märka att barnet saknar honom, det syns på glädjen när han kommer hem. 

Så för att summera, båda föräldrarna har viktiga roller och kompletterar varandra. Ha tålamod även om barnet ”favoriserar” mamman i början. Det viktigaste är att båda föräldrarna är sig själva och hittar sina egna roller i samspelet med barnet. Lyckliga föräldrar ger ett lyckligt barn och tvärtom.